Det var många år sedan vi såg de legendariska britt-popmusikanterna här i Stockholm sist. Men nu på söndag vid nästa brobyggardag ställer dom upp och kör sina sköna och mycket originaltrogna beatlescovers. -Yeah, vi får packa musikgrunkamojerna och ta tunnelbanan in till stan igen, säger en talesman för okestern.
Bjuder på mycket
Det som gör The fantastic five så lik The Beatles är att man varit noga med att försöka kopiera originalmedlemmarna så mycket det bara någonsin går. De har dessutom lärt sig sjunga på nästan samma sätt som originalen.
Likheten skrämmande
Och visst blir man nästan mörkrädd när de äntrar scenen och stampar igång. I ett slag flyttas mantillbaka till någon svettdrypande gammal källare i London, till bristningsgränsen fylld av publik. På podiet rockar George loss på sin tvärflöjt, tight ackompanjerad av Ringo som sliter hårt bakom kontrabasen. Paul trakterar världsvant sin klarinett medan John lägger till det lilla extra i egenskap av afroamerikansk multiinstrumentalist som med orädd frenesi kastar sig mellan trumpet och gitarr. Och Marianne är som vanligt med och vänder notblad och hjälper till med allt det där som också behövs för att det ska bli en bra konsert.
Själv kan jag bara njuta och gunga med och låta mig förföras av de härliga tonerna.
Betyg: Fem stockholms centralombudsmän av fem möjliga.Väl mött på söndag klockan 13:20!
5 kommentarer:
Åh, det blir säkert fullt på nolltid i lokalen. Kan du skriva upp mig på gästlistan? i gengäld kan jag göra min Jimmie Hendrix-grej om du vill. Jag har nya löständer nu och om du tar det lite försiktigare med tändvätskan den här gången så kan et nog bli ett mäktigt nummer.
John? Send him back please. He does not, I repeat NOT, have a contract with your club.
Varför måste jag alltid vara Ringo? jag har väl inte större näsa än någon annan i det här death metal-bandet?
Skicka en kommentar